När det i veckan rapporterades om att ett tältläger skulle byggas i Skåne för att klara av flyktingsituationen var det många som hajade till. Tältläger i Sverige? Tillhör inte detta fenomen länder på behörigt avstånd eller en annan tid. Vår kriskapacitet sätts under lupp med detta sätt att hantera frågan. Uppvuxen i dessa sydliga nejder tänkte jag själv på den täta dimman som hör hösten till och som kan sänka sig över fälten för att skingras först flera dagar senare. Grått, fuktigt och råkallt. Finns det inga bättre lösningar än detta? Och hur stor är risken för att tältlägret permanentas? Tältet som en symbol för frihet och friluftsliv, semester och sommar känns plötsligt långt borta. Jag minns hur jag satte upp familjens lånade fyrmannatält på gräsmattan och byggde mitt eget universum med kompisar och nallar när jag var liten. Kanske önskade jag en egen bit mark och en plats som jag rådde över alldeles själv. Så har ju också tältet alltmer framstått de senaste åren; som en protest och ett territoriellt ianspråktagande i det urbana landskapet. Men tältläger är hopplöshet och långsamhet och väntan på något annat där tältet blir symbol för det imaginärt temporära eller ett avstannat akut tillstånd. Ett av världens största tältläger ligger nära den syriska gränsen i Jordanien och hade för ett drygt år sedan närmare 150 000 invånare för att nu ha minskat till 80 000. Det innebär att lägret var den femte största staden i Jordanien och problemen är många och stora och rör sanitet, kriminalitet och inte minst rättighetsfrågor. Vad har du som boende i ett tältläger för möjligheter att påverka? När tältet används i ett aktivistiskt sammanhang så blir det ett delikat problem för samhället. Jag tänker på mannen som slog upp sitt tält på Rådhusesplanaden härom året i protest mot gruvetableringar och vars tält var kvar under ansenlig tid. Eller Occupy Wall Street rörelsen vars tältläger mitt i New Yorks finansdistrikt skapade global spridning. Herravälde över en plats kan också ge makt. Vare sig politiker, Migrationsverk eller Myndigheten för samhällsskydd och beredskap säger något om tidsaspekten men räknar med att upp till 35 000 platser i tältläger kommer att vara möjliga att frambringa. Det är förvisso en krissituation men jag tror att risken för att denna typ av lösning permanentas är större än för andra lösningar. Ett tältläger blir ett samhälle utanför samhället – en provisorisk icke-plats som legitimerar utanförskap, segregation och maktlöshet.